Noden har nu puttrat på i 15 år, och genererat en hel del anekdoter, trevliga minnen, spännande möten och tillfälligheter. Under årets lopp kommer vi att lista de 40 mest anmärkningsvärda minnena under denna rubrik. Håll till godo.

Tänkarstugan var huvudsakligen till för just detta: att uppmuntra till eftertanke och kloka slutsatser. Den tjänstgjorde både som konferensrum under Noddagarna och som övernattningslägenhet för långväga resenärer. (Dock inte samtidigt.)

Professor Johansson skrev flera kapitel till sin nya bok där. Företagshemligheter dryftades och planer lades. Om kåkens väggar kunde tala, är vi inte helt säkra på att vi skulle våga lyssna...

Vi vet med säkerhet att åtminstone ett barn är tillverkat på platsen, eftersom en söt italiensk pojke dök upp ett år senare iklädd en T-shirt med den avslöjande texten: “Made in Sweden”.

I början var de stora, dyra och knappt släp-bara. De kostade runt 50.000 och kunde knappt lysa upp sig själva. Att få dem att prata med datorn krävde en fil kand i telekommunikation. De väckte bävan, beundran och misstrohet bland skaran overhead-plast-beväpnade utbildare runt om i Sverige. Vi på Noden testade dem alla. (Projektorerna alltså.)

Idag har mycket förändrats. Utan dessa maskiner känner vi oss nästan nakna. De hjälper oss att hålla reda på i vilken ordning saker och ting kommer, när det är rast och när vi gjort tillräckligt för dagen. Både priser och storlek har minskat väsentligt och ljusstyrkan ökat kraftigt.  Vi förutser att inom 5 år kommer de vara så små att de knappt går att hitta när man rotar runt i pennskrinet.

Är nöden (eller noden) uppfinningarnas moder? Kanske är det så? När vi arbetade med en stor kund upptäckte vi att personalen på de olika orterna hade blivit tämligen hemmablinda på arbetsplatsen och inte längre uppfattade vad utomstående besökare och kunder såg. Vi förstod snabbt att det inte räckte att prata om saken med personalen.

 Vi beslutade oss därför att göra en “fotosafari” i samtliga 20-talet anläggningar. Detta gick  till så att när vi kom till arbetsplatsen tog vi ca 200 foton i takt med att vi vandrade runt. Sedan samlades all personal och fick titta på bilderna, utan att prata med varandra. De ombads att skriva ned vad de skulle tänka om de besökte detta ställe för första gången. Vi blev själva förvånade över hur stort genomslag det blev. Under diskussionen som följde kunde vi snabbt få fram en lista på vad som skulle lyftas fram och vårdas, samt vad som borde åtgärdas genast.

Processen kompletterades därför med vad vi döpte till en  “15-minuters-räd”. Istället för att ägna långa diskussioner där kunde folk kunde ondgöra sig över ett utrymme som Gud glömt, gavs all personal omedelbart i uppdrag att fixa till detsamma så gott det kunde på 15 minuter. Resultaten var slående. Bollen hade satts i rullning. Och vi fortsatte med våra kameror till nästa ort.

Alla organisationer med minsta självaktning och resning behöver en konstnärlig ledare.

För oss var valet enkelt - Samuel Poromaa. Lugn som en filbunke. Legendarisk redan på Konstfack för sin kombination av norrländskt lugn och konstnärlig frihet. Superb pianist som spelade skjortan av Keith Jarrett innan han ens hade skjorta.

Tillsammans med Samuel har noden stretchat sig långt in i på kulturens område. Framsynt som alltid gjorde han redan i mitten av 1990-talet den helt virtuella konstutställningen Noden Art Gallery, som smyckade vår hemsida under många år. Ett av konstverken blev också vår tidigare logga.

Vi minns också den synnerligen avancerade hemsida som under en period måste ha varit förebild för hela den framväxande cybergenerationen. En mäktig upplevelse vars enda nackdel var att man måste ha gott om tid. Modemen var ju bara på 56K på den tiden. Men läcker var den...

Har ni ingen konstnärlig ledare??? Sparka ut några trista controllers som ingen kommer att sakna och skaffa en!

Så - är ni det minsta intresserad av cool konst - missa inte Samuels hemsida. Vill ni ha en konstnärlig ledare - ring Samuel - det är ett bra sätt att rusta er för det ikoniska informationssamhällets krav på design, funktionalitet och identitet!

Noden har många fri- och framtidstänkare i nätverket. Lasse Brandhammar, Landstinget Gävleborg är ett lysande exempel på slika förutseende kunskapsmänniskor.

Den allra första gruppen att besöka nodens nya utvecklingscenter Rosenhill i mitten på 1990-talet var det alldeles nybildade Kunskapsforum i Sandviken. Lasse Brandhammar hade med sin näsa för nyheter bibringat sin entusiastiska personal på plats några dagar för att diskutera verksamhet och framtid.

En nybildad organisation som planerade sin framtid i ett alldeles nybakat hus... Rosenhill var så nytt så det fanns inte riktigt bord och stolar att sitta vid, om vi minns rätt. Men Kunskapsforum trivdes i det stökiga inflyttningsdammet- och vi med förstås!

Noden sände ut den notoriskt kreative och driftige medarbetaren Eric Forsmark till Irland för att dela med sig av sina erfarenheter som chef för Miljöligan i Skarpnäck. Han tog med sig visioner och praktiska metoder om hur man skapar ett mer uthålligt samhälle till Ballymun - en förort till Dublin. Det slutade med att hela stadsdelen revs och byggdes upp på nytt medan folk bodde kvar i området. Vi på Noden arbetade mest med den del som kallas “social sustainabilty” i detta projekt. T ex ledde Eric omfattande workshops där folk fick vara med och utforma sina kvartersparker.

Ett annat konkret resultat är the Rediscovery Centre.

Vissa enskilda personer förtjänar en helt egen plats bland de 40 höjdarna, och en av dessa är Eva Gafvelin. Nodens citronkake-mamma. Alltid fixare av det mesta på plats i Almunge. Skapare av ambrosiakakor med nod-loggan på. I det Rosenhillska köket var det som trängst, och där trivdes folk som bäst, med Eva fixandes med kaffe och hemgjorda kakor.


  I samband med nodens bejublade konferensserie med det flashiga, inspirerande och internationellt gångbara namnet ”Noddagarna” upptäckte vi ganska snart att deltagarna antecknade som galningar. Det ledde till en massiv beställning av kulspetspennor. För att ha något säljande (eftersom alla vet att bra slogans på pennor leder till massiva inköp av ledarutvecklingsprogram....) att skriva på pennorna, inleddes en kreativ process av sällan skådat slag. Varje penna försågs med en jättefyndig slogan.

Efter ett tag framgick det att det fanns en icke föraktlig skara som samlade på pennorna. Känner du att du har ett tiotal nodpennor i någon låda - då tillhör du en mycket exklusiv (och ganska nördig) samlarkategori...

Vad stod det på pennorna då? Här kommer ett smakprov på kreativitet när den är som vackrast, bäst och skönast:

- All you nod is love

- Nu får det ändå vara nod

- Noddagarna är bättre än ett fast jobb 

- Här krävs både nod och styrka

- nod jul

- noden har ingen lag

- Jag vill leva, jag vill dö i noden.

- Vår nod är oss en väldig borg


Sen kommer vi inte ihåg fler, men vi antar att alla fått nog...

  Alltid i framkant, har länge varit stridsropet för oss på noden. Därför var tvekan bortblåst, tanke och handling ett när vi helt oombedda lanserade webradiotjänsten Radio Nod till en förvånad omvärld. Ambitionen var att konkurrera ut P1 med aktualiteter, intervjuer och smarta analyser. Troligen lyckades detta i begränsad omfattning. Radio Nod rönte iallafall viss uppmärksamhet och sörjdes djupt av Calle i Australien, som utgjorde kärnan i vård hårda community. Men - RN är inte död - den bara vilar sig. Så håll ett öra på spänn för en nygammal röst i etern när du minst anar det.

    Noden kan anklagas för mycket. Men inte för bristande uthållighet. Ett av de mer flagranta exemplen på denna påfrestande egenskap är ”dagens bild”. Eftersom alla nodisar tar en massa bilder på uppdrag, resor och event, kom något ljushuvud på att vi borde publicera en ny bild på hemsidan. Varje dag. Eftersom ingen verkar kunna stoppa galenskaper av detta slag har noden-sidan begåvats med dagliga, mer eller mindre lyckade djupdykningar i det kvasi-konstnärliga träsket de senaste 5-6 åren. Vi har hela tiden erbjudit hela vår läsekrets att fritt använda alstren till OH-bilder och sån´t. Oss veterligt har ingen någonsin utnyttjat detta fabulösa erbjudande. Men vi lär väl gödsla webben med våra bilder i fem år till, så rätt vad det är så är det väl någon som norpar ett foto. Skam den som ger sig!

  Noden var tidiga med att haka på de digitala kamerornas ankomst. Vi minns med vemod den första Agfa-varianten, där varje bild tog ungefär en minut att ta. Agfan såldes för ett hisnande belopp, trots att objektivskyddet ramlat ner i ett hiss-schakt i San Francisco(!).

Sedan dess har det anskaffats otaliga kameror i olika faser av teknisk revolution. Eftersom det tas bilder på snart sagt varje kursdeltagare, blädderblock och kul situation ger en del kameror upp av ren utmattning. Andra ändar sina intensiva liv på mer dramatiska sätt. Krossade i flygbagage, doppade i mellansvenska sjöar och tappade på stengplv är bara några exempel. Hade vi spart hela högen, skulle noden kunnat stoltsera med ett av de mer framstående tekniska museerna. Men det har vi inte.

Nodens försök att utnyttja den enorma internetmarknaden via butiksförsäljning har alltid misslyckats skändligt.

Trots utnyttjande av avancerade tekniska lösningar har vi nog kunnat stoltsera med den minst besökta webbutiken i Sverige. Lyckostunder har dock varit de ytterligt få gånger när någon till vår oförställda förvåning faktiskt beställt något. Sådana tillfällen har alltid lett till spontana festligheter, vars kostnader vida överstigit intäkterna från försäljningen. De få i nodens enorma nätverk som faktiskt köpt via vårt slokande merkantila virtuella system bör noga ta vara på sina världsunika rariteter, tycker vi!

Noden har sedan start varit stolt hängivna bokslukare tillika boksamlare, vilket resulterat i ett omfattande bibliotek. 

Många är de litterära alster som mödosamt letats fram i utländska universitetsbokhandlar, för att sedan kånkas förbi oförstående tullkontrollanter hem till hungriga lässtunder framför de alltmer dignande bokhyllorna.

Stoltheten peakade när en besökande forskare konstaterade: "Det här är ju bättre än Umeå universitets. Men inte lika bra som Harvards".

Nodens magnifika facklitteratursamling har varit en källa till läsglädje och inspiration, en hel del möda i tider av lokalbyte (vilket traumatiserat firmans webredaktör så svårt att hon sedermera utbildade sig till bibliotekarie) samt utbrott av trendriktig altruism i form av bortskänkning av överflödiga böcker till nationsbiblioteken i Uppsala.

Vi hoppas nu att de 27 fullproppade papperskassarna med högoktanig managementlitteratur ska skapa en hel generation av ädla, kloka och begrundande ledare från Uppsalaslättens studentkadrar!

August Dris på August värdshus i Almunge agerade strålande värdshusvärd och ambitiös cateringleverantör under nodens alla år i byn. Ganska snabbt tyckte August att menyn behövde kompletteras med en egen ”noden-rätt”. Bra idé tyckte vi och snabbt uppstod en smakfull oxfilé-rätt med inspiration av nodens nätverkslogotyp... Oxfilén följdes ganska snart därefter av ”nodwok”. Jobblunch fick en helt ny innebörd och det tackar vi August för.

Bara Augusts idé att utforma maträtter så de liknar firmaloggan är en innovation i klass med hjulet, elden och askorbinsyra.

Roine Johansson är numer professor vid Mittuniversitetet i Östersund. Har har förgyllt sin karriär bland annat med böckerna ”Samhället som nätverk” och ”Institutionalisering”. I den första hitade vi begreppet ”nod” vilket också blev namnet på firman. I den andra tackas noden för att Roine fick sitta i vår Tänkarstuga och skriva två kapitel av boken.

Roine gav också namn åt huskatten.

Som genom en kosmisk slump fann vår medarbetare Eric vår namne, bluesartisten Eric Noden på nätet. Vi övervägde möjligheten att stämma den amerikanske musikern för stöld av produktnamn men mjuknade våldsamt vid åhörandet av hans svängiga och coola musik, som vi gärna lyssnar på. Vi har mailat honom och försökt få kontakt för eventuella spelningar vid något av våra evenemang. Han har inte svarat.

Upptäck Eric Noden du också!

Nio miljoner kubikliter kaffe kan inte ha fel. Tiden på nodens legendariska gamla konferensgård Rosenhill i Almunge ägnades åt en hel del nätverkande, och trots detta överlevde kaffebryggaren som används än idag.